Suicidprevention

Efter en tids tänkande har jag bestämt mig för att lägga suicidpreventionen åt sidan, i vart fall ett tag eftersom jag känner att det dränerar mig på kraft mer än skapar. Det är väldigt trögt att få något att hända om man inte är i "branschen" och helst har en titel som professor eller docent på sitt visitkort. En vanlig människa som jag är det ingen förutom allmänheten som lyssnar på och de högst upp är för alldeles för självupptagna och vill helst stå i rampljuset själva och släpper inte gärna in en vanlig person som mig. Jag har sett en del från insidan så jag vet att de är fullt upptagna med att skaffa pengar för sin verksamhet och vårda sin erfarenhet och sitt namn. Så det får bli en paus och kanske jag aldrig mer kommer att engagera mig i detta så otroligt tragiska ämne. Det är synd men jag orkar inte stånga min panna blodig mot den kompakta vägg som den etablerade suicidpreventionen har omgärdat sitt revir med.